Böcker

Böcker

onsdag 13 februari 2013

Den bästa boken någonsin...


Om du skulle hamna på en öde ö och bara fick ta med en enda bok, vilket skulle det då bli? Förutom att frågan är konstigt ställd (man packar väl inte inför att bli strandad någonstans?), så skulle det vara något av ett omöjligt val. Jag vill ju ha massor med böcker, hela tiden. Men om jag skulle peka ut en bok som betyder extra mycket för mig och som jag skulle kunna läsa om och om igen – och som jag har läst många gånger redan – så blir det The Secret History av Donna Tartt.

Att den här boken kommit att betyda så mycket för mig beror kanske inte bara på att den är otroligt bra och tar upp teman som jag verkligen går igång på: universitetsmiljö, antiken, mörka hemligheter och ond bråd död. Jag tror också att jag lyckades läsa den för första gången vid exakt rätt tillfälle, precis då jag kunde tillägna mig den maximalt. Det var när jag själv gick på universitetet som jag upptäckte The Secret History, och även om min pluggtillvaro var långtifrån sådan som i boken identifierade jag mig ändå på något sätt med huvudpersonerna. Precis som dem har jag faktiskt läst klassisk grekiska...

Donna Tartt är inte direkt någon produktiv författare. Efter The Secret History (1992) dröjde det ett decennium tills nästa bok var klar, The Little Friend (2002). Sedan dess har det inte hörts någonting, förrän nu. Enligt uppgift i bland annat New York Observer skall The Goldfinch komma till hösten, närmare bestämt den 22 oktober. På Amazon finns en beskrivning av innehållet: 

"A young boy in New York City, Theo Decker, miraculously survives an explosion that takes the life of his mother. Alone and determined to avoid being taken in by the city as an orphan, Theo scrambles between nights in friends' apartments and on the city streets. He becomes entranced by the one thing that reminds him of his mother: a small, mysteriously captivating painting that soon draws Theo into the art underworld."

Kan bli hur bra som helst, inte sant? Det är ju ändå Donna Tartt det är frågan om! Peppen för den här boken kommer att bli enorm innan den äntligen kommer. Andra som väntar ivrigt är Dark Places – och säkert många, många fler.  

6 kommentarer:

  1. Jag skulle nog ha tagit med Lolita av Vladimir Nabokov. Den var helt jävla fantastisk och jag är fortfarande helt tagen av den! :3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är också bra! Fast det är klart, det är inte alla böcker som man vill läsa flera gånger även om man tycker att de är fantastiska. Men några sådana finns det, de där riktigt speciella... :)

      Radera
  2. Jag älskade Den hemliga historien men tyckte The Little Friend var ganska ordinär. Det var mycket miljön som gjorde det i den förra. Därför känner jag mig inte jättesugen på den här nya.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte The Little Friend var helt ok, men när man läser den får man verkligen inte jämföra med The Secret History. Den är något helt annat, och har inte samma magi. Men jag kan inte låta bli att hoppas att den nya skall vara något alldeles extra...

      Radera
  3. Iiihar och aahar som en liten tweenie på pojkbandskonsert!

    En grej som är så rolig och intressant med Tartts författarskap är att man, om man läser hennes böcker i realtid, befinner sig i vitt skilda faser av livet som läsare och människa vid varje nytt boksläpp. I mitt fall kommer de aktuella läsåldrarna vara 15, 22 och 33. Ska bli spännande att se hur Tartt anno 2013 är, och om jag vid mogen ålder (nåja) kan bedöma och uppskatta boken på egna premisser utan att tänka på Den Där Boken... När The Little Friend kom förväntade jag mig en ny Secret History och blev därför gruvligt besviken, men det är verkligen en bok som vuxit med tiden. Jättefin och stämningsfull sydstats- och uppväxtsskildring. Ska nog ta och läsa om inför den kommande tilldragelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog svårt att någonsin läsa Donna Tartt och inte tänka på Secret History, men man får försöka. Med den boken var det ju också så att jag själv var i samma ålder och situation som huvudpersonerna, vilket gjorde att jag kunde leva mig in i det totalt. Så kommer det ju inte att kunna bli igen, men hon är ändå en bra författare så jag tillåter mig att ha stora förhoppningar. Man måste få tillåta sig att fangirla litet ibland! :)

      Fast en sak som är intressant med Secret History är också att den åtminstone för mig har hållit för omläsning, flera gånger om. Det är ju verkligen inte alla böcker man vill läsa igen, även om man tyckte att de var riktigt bra.

      Radera